Rätten att vara sig själv

Publicerat: 24 februari

 

På Naturkunskapen har deltagarna fått i uppgift att recensera en film som på något sätt behandlar HBTQA-frågor. Marina Backman från Allmän kurs har sett och recenserat dokumentären “Global Gay” på UR.se. Läsvärt tycker skolan!

Rätten att vara sig själv

Jag såg dokumentären ”Global Gay” som gjordes 2014. Den tar upp HBT rättigheter över hela världen samt diskuterar hur dessa har motarbetats på flera platser. Det tas också upp hur FN ser på saken och man får inblickar i olika länder och hur de tänker kring homosexualitet.

I filmen så får man inte direkt följa en enda person, inte ens en viss grupp. Man möter olika personer som arbetar för mänskliga rättigheter, bland dessa särskilt HBT rättigheter. Det är inte en sammanhängande historia heller utan det är mer en blandning av kortare intervjuer med olika personer som stöttar HBT rättigheter. Bland dessa hittar vi bland annat flera som är högt uppsatta inom FN. Ban Ki Moon som är FN:s generalsekreterare säger i början om HBT personer ”Alla angrepp på er, är ett angrepp på de värderingar som FN har svurit på att upprätthålla”. FN vill också att homosexualitet avkriminaliseras överallt eftersom det inte är ett brott. Därför att kärlek inte är en brottslig handling och för att homosexualitet inte är ett brott, men det behandlas ändå som det. I filmen får man också se flera olika stora möten som har ägt rum i världen angående HBT rättigheter. Det var en resolution 2011 i vilken man röstade om att all diskriminering på grund av sexuell läggning fördöms och en knapp majoritet röstade för det. Det var då 23 länder som röstade för.

Andra personer man möter i filmen är politiker, advokater och aktivister. Det finns också en del personliga berättelser från homosexuella på olika platser i världen. De berättar om utsatthet men också om hur deras liv påverkas av samhällets syn på allt som inte är heterosexualitet. Poängen med filmen är att man ska få ökad förståelse för HBT frågor och en inblick i kampen för alla människors lika värde oavsett sexuell läggning. Ett annat mål med filmen är att ge en ökad förståelse för homosexualitet.

Man får en inblick i flera exempel på hur olika länder har motarbetat homosexuella. Några av dessa är till exempel att år 2010 i Malawi så kunde man få 14 år fängelse för ”handlingar som strider mot naturen”. I hela 76 länder är homosexualitet ett brott som kan ge fängelsestraff och i 17 av dessa så bestraffas homosexualitet med döden. I Kamerun så övervakas homosexuella noggrant av regimen och prästerna i Kamerun tycker inte att homosexualitet ska avkriminaliseras därför att det är en västerländsk idé och passar inte in i deras samhälle. 1994 så blev Sydamerika först i världen med att göra det olagligt att diskriminera någon på grund av sexuell läggning.

Najat Vallaud-Belkacem, Frankrikes minister för kvinnofrågor och HBT-ansvarig pratar om att man inte bara kan tala om att avkriminalisera homosexualitet för då blir man blind för andra problem. För om man gör det så blir det att man delar in världen i länder som bestraffar det och resten, de ”goda”. Men det är inte så det funkar eftersom de ”goda” länderna ändå fortsätter att diskriminera HBT personer och särbehandla dem. Hon säger att vi måste tala om de frågorna i en konstruktiv dialog och inte med en text där man är för eller emot. För om man gör det och majoriteten är emot så kommer arbetet hindras i åratal.

Jag tycker att filmen var rätt informativ. Man får se problemen ur olika synvinklar och det blir inte bara torrt och tråkigt med lagar hit och dit. Genom att varva med politiska åsikter och de drabbade individernas historier så kan man behålla tittarens intresse. Jag tycker filmen var rätt bra och den väckte en del tankar. Det fanns inte en direkt sammanhängande historia, även om saker berättades i en kronologisk ordning men det fanns en röd tråd. Allt kretsade ändå kring HBT och hur dessa personer förtjänar att behandlas som alla andra. Tyvärr så som det ofta blir i HBT diskussioner så fokuserar man mest på homosexuella. De andra hamnar i bakgrunden lite, vilket förmodligen har sin förklaring, men jag tycker det är tråkigt. Man nämner bisexualitet en gång i filmen och transsexuella nämns inte alls. Ändå står det att filmen handlar om HBTQ, men de fokuserar på HBT och sedan nämns i princip bara homosexuella. Det är på snudd till falsk marknadsföring. Jag uppskattar ändå att de tar med HBT personers egna historier, även om dessa historier ännu en gång bara är historier från homosexuella. En tjej i Ryssland berättar om hur hon intalade sig själv att hon var bisexuell, för då var hon i alla fall 50 % normal, men sen insåg hon att hon var helt homosexuell, och därför 100 % annorlunda. Det är den enda referensen till bisexualitet. Jag blev lite besviken över att ännu en film utlovar HBT och sedan blir det bara homosexualitet. Bisexuella representeras nästan aldrig i samhället och transsexuella likaså.

De nämner också vid ett tillfälle att HBT personer diskrimineras hårdast i sitt eget hem och inte ute på öppen gata. Tyvärr så är det ju oftast så. Föräldrar tar bort sina barn ur testamentet, kastar ut dem på gatan eller försöker ”omvända” dem till heterosexualitet. Är det ett transsexuellt barn så finns det fall där föräldrarna vägrar acceptera att barnet inte identifierar sig med det kön det tilldelades vid födseln och tvingar barnet att klä sig och bete sig som förväntat av det kön som barnet då inte identifierar sig med. Många begår självmord på grund av hur de diskrimineras och hur deras familjer inte accepterar dem som individer. Jag har själv två homofobiska föräldrar och det är jag långt ifrån ensam om.

Det börjar däremot ändras. Lagar förändras och samhället med. Det tar tid men det går åt rätt håll. Det refereras också till stadier som Gandhi har beskrivit. ”De ignorerar dig, sen skrattar de, sen slåss de och sen vinner du”. De säger i filmen att HBT personer har gått genom de två första stadierna och nu står på det tredje. Det är bara en tidsfråga innan kampen är vunnen. Man har ju märkt att den yngre generationen är mer öppen och accepterande så jag tror att en eller två generationer till så kommer heterosexualitet längre inte vara normen. Du har rätten att vara den du är, utan att någon kollar snett eller att du har mindre rättigheter än dina hetero vänner. Kanske kommer homofobi aldrig dö ut helt, men det kommer med största sannolikhet minska runt om i världen. Den yngre generationen kämpar hårdare än någonsin för jämställhet och mångfald. För ett samhälle där du är lika mycket värd oavsett etnicitet, sexuell läggning eller kön. Jag vet att jag mer än gärna står med på frontlinjen och slåss för lika rättigheter, men jag har också svårt att vara opartisk i den frågan.

Marina Backman

 

 

Allmän kurs