Inga spöken på Ängsö idag

Vi var drygt 40 deltagare från Folkhögskolan som gick en vandring på Ängsö häromdagen. Som guider hade vi frivilliga från STF – Sveriges Turist förening. Farliga djur och svampar… njah. Vi gick mer än åtta kilometer. Bra gjort, starkt ja till och med utmärkt. Vi har ju flytt, sa en av deltagarna, vi har vandrat i dagar.

En karta och ett farligt djur
Vi tog bussen ut till Ängsö. Där möttes vi av våra guider. En av dem visade hur och vart vi skulle gå. Så började vår vandring i strålande och värmande sol. Efter ett tag så jag några farliga djur en bit bort. Vad kunde det vara. Det visade sig vara en katt. Katten var så god vän med en hund, så den trodde att den också var en hund. Så särskilt farlig eller arg var den inte.

En berghäll
Stigen slingrade sig genom landskapet och då och då såg vi Mälarens blå och glittrande vatten. Efter en stund var det dags för rykande starkt kaffe eller te. Det gjorde gott att få pausa lite grand. Någon av de arabiska deltagarna bjöd på en sallad – fetouche – jättefräscht och gott.

En fiskgjuse
Plötsligt sprang, rusade en av guiderna iväg med kikaren i högsta hugg. Han hade fått syn på en stor fiskgjuse som makligt gled över himlen på varma uppvindar ivrigt spanande efter en fisk till frukost.

Rutschbana och el
Under natten hade det regnat och blåst lite grand. När vi så gick nerför ett litet berg ramlade en deltagare och slog i rumpan rejält. En annan deltagare hade lärt sig att ge sprutor av sin pappa och även ta blodtryck. Vi hade också en första-hjälpen-låda med oss. Men det var ingen fara.

Här och där fanns det staket, stängsel och något hade el i sig. En person, jag skriver inte vilken, för då blir hon kanske arg kom för nära och fick en stöt. Hon blev både rädd, ledsen och arg. Men idag är hon nog glad igen.

En sportig man – tio försvann
Vi gick och så plötsligt sa någon – ”Vart tog de andra vägen?”. Vi alla som gick lite långsammare svängde vänster men de tio snabba som gick först hade svängt till höger. Det var den långa vägen. Nej, nej det var inte bra. Vi hade tur vi hade snabbe Hakkar med oss som med lätta och raska steg sprang ifatt de tio som gått fel och förde tillbaka dem till gruppen.

Kantareller
Naturligtvis var det någon med skarpa ögon som sa, ”Är inte det där kantareller?” och det var det ju. I en backe, en glänta i skogen stod 34 ljusgula, vackra och stolta kantareller som plockades snabbt. Det är en delikatess till exempel stekta på en smörgås eller som krydda i en gryta.

En tunnel av ljus
Sista biten till slottet, där det spökar, och parkeringen gick via en tunnel av trädd. Otroligt vackert och stämningsfullt, se bilden. Väl framme vid bussen pustade många ut, det var en riktig promenad. Det var bra gjort, ja, riktigt starkt och faktiskt till och med utmärkt gjort av oss alla. Den kvällen somnade vi alla utan problem. Vi hade gått nästan en mil. Men det är Ängsö värt.

Joachim skrev
12 september 2019