maj 2018 - Tuzla Community Fundation, Projekt Påfart, Roma projekt

Publicerat: 20 maj

Dagboksanteckningar fredag 18 maj – Bosnienresa 2018

Idag var den näst sista dagen här i Tuzla och den började med ett avstämningsmöte med TCF. Var och en av oss fick berätta hur det hade gått med våra intervjuer och om vi kände oss nöjda med den informationen vi hade fått fram. De vill gärna ta del av våra projekt när vi är klara med de.

Efter avslutat möte blev det en gemensam lunch på restaurang Sesam och därefter åkte vi till Srebrenik där vi besökte den helt magiska borgen. Denna borg nämns skriftligen första gången 1333 och tjänstgjorde som residens i det bosniska kungariket. Vi hade tur med vädret och det blev många fina bilder tagna på den här utflykten.

Dagen slutade med en middag på restaurang Mama Mia och vi summerade våra upplevelser samt hade en trevlig stund tillsammans. Vi har verkligen fått uppleva mycket och man åker hem med en full ryggsäck med nya erfarenheter. Det sista men inte det minsta, måste jag nämna vilka fantastiska och hjälpsamma människor vi har träffat på den här resan och stort tack till våra lärare Fredrik och Jan som orkade hålla ut med oss två veckor.

Text: Nina Lille

Allmän kurs, Bosnien, Tuzla Community Fundation

Publicerat: 17 maj

Dagboksanteckningar onsdag 16 maj – Bosnienresa 2018

Ismet Mujezinovics Gymnasium

Onsdagen började med ett besök hos ett framstående gymnasium, Ismet Mujezoinovics Gymnasium.

Gymnasiets fokus är på humana ämnen, så som: filologi, pedagogik, vård och allmänna gymnasielinjen. Man är väldigt stolt med att ha ett av de bästa studieresultaten i kantonen/länet. Detta, påstår man, har uppnåtts dels tack vare en högst organiserad verksamhet och dels på grund av lärarnas fokus på att främja elevernas kunskapstörst. Nåväl, när vi kom till gymnasiet så möttes vi av elever ur en språk-klass. Dessa var väldigt trevliga och glada i sitt bemötande. Det var riktigt trevligt att prata med dem om deras upplevelse av livet i Tuzla och Bosnien generellt. Christopher frågade klassen vilka det var som ville flytta från Bosnien och det var endast två som inte räckte upp handen. En av dessa, nämligen, Sarah Idrizovic intervjuades av mig.

Sarah är sjutton år och är aktiv inom Youth Bank, Tuzla Community Foundations ungdomsorganisation. Hon är väldigt lättsam i samtalet och man får intrycket av att hon är en väldigt öppen person. Vi samtalar om ungas utvecklingspotential i Bosnien och Sarah nämner det förflutna (kriget) och konservativa, äldre, människor som några av de hinder som finns. Äldre människor för att det är ofta skeptiska till unga människors idéer. Å andra sidan så finns det ändå en del möjligheter för unga att ta sig vidare i livet och samtidigt bidra till ett bättre samhälle. Hon nämner Magic Factory som en sådan möjlighet. Det är en NGO som främjar kreativt skapande inom underhållningsbranschen genom olika workshops, festivaler och andra aktiviter som då anordnas av frivilliga ungdomar.

Efter intervjun, runt elva på förmiddagen, så beslutar sig vissa i gruppen för att återgå till hotellet för fortsatt arbete med
skolprojektet. Andra, inklusive mig, beslutar sig för att stanna en lektion till och prata med ungdomarna. En timme senare, när det börjar bli dags för lunch, så har vi hunnit tala om det Bosniska samhället och Sverige såväl som deras och våra favorit fotbollsklubbar, tv-spel och filmer. Lunchen kommer, klockan slår tolv, och vi börja avlägsna oss mot hotellet.

Senare vid tre, går jag, Markus och Fredrik till Tuzla Community Foundation för att Tarik Barakovic, projektledare för TCFs program ”Be Your Own Boss”. En ledarutbildning för unga människor att lära sig entreprenörskap. Tarik säger att parlamentet i Sarajevo diskuterar om att införa entreprenörskap som ett obligatoriskt ämne i högstadiet men anser själv att det borde införa från och med första klass i grundskolan. Han talar en del om den lokala arbetsmarknaden hur den hänger allt tätare ihop med den globala marknaden. Hur allting dynamiseras och vikten av individuell flexibilitet som ett villkor för karriärmässig framgång. Markus frågar Tarik om fackförbundens roll i Bosnien och Tarik talar även om vikten av att gå med i EU och NATO. Det senare anser han vara ett krav för att gå med i EU (?).

Nöjda med den information och det insamlade materialet avgår även vi tre mot hotellet. Dagen har varit händelserik och vi har fått en hop nya intryck och ny information.

Tack för mig!
/Egor Tanaev

Allmän kurs, Bosnien, Tuzla Community Fundation

Publicerat: 16 maj

Dagboksanteckningar tisdag 15 maj – Bosnienresa 2018

Klockan ett träffade jag, Fredrik, Marcus och Egor en ekonom och självutnämnd libertarian vid namn Admir Cevalic. Admir är en ganska känd opinionsbildare i Balkan och blir tillfrågad att delta i debatter eller kommentera på TV-program. Vi hade ett två timmar långt samtal om dels krigen i Jugoslavien, korruptionen i Balkan samt Sveriges jämfört med Bosniens arbetsmarknadsvillkor. Han berättade att fackföreningsrörelsen i Bosnien främst är till för människor som jobbar i den offentliga sektorn, exempelvis politiker, lärare eller sjukvårdare. Det finns ganska liten möjlighet för exempelvis en butiksarbetare att organisera sig fackligt samt att många inte bryr sig eller orkar engagera sig. Admir kändes väldigt realpolitiskt fokuserad och även om han kanske är klassisk libertarian så förstår han ändå ramarna inom vilka han måste arbeta; att staten existerar och att den sannolikt kommer fortsätta att göra det den närmsta framtiden. Vi diskuterade även legalisering av vapen och han ansåg att krigsbrotten under kriget i Bosnien möjligen hade kunnat motverkas om vanligt folk hade haft tillgång till vapen. Libertarianism är ganska ovanligt i Balkan och han var även god vän med mannen som grundade projektet Liberland; en libertariansk mikronation på 7 km2 vid floden Donau, på gränsen mellan Kroatien och Serbien.

Senare på kvällen åkte vi till Agora Centar där vi fikade med deltagarna från svenskkursen. De hade bakat och köpt chokladbakverk, virsle och bananbakelser. Det var mycket veganskt efter efterfrågan. Vi introducerade oss och deras deltagare fick berätta varför de har valt att lära sig svenska. Majoriteten ville lämna landet för att flytta till Sverige eller möjligen Tyskland. Några har släkt i Sverige. Efter en bosnisk kaffe intervjuade jag lärarinnan Mersiha och den tidigare politiskt aktiva Eldar. Jag intervjuade dem om Daytonavtalet, deras vardagliga liv och deras syn på livet i Bosnien. Intrycket jag fick av dem var ungefär likadant som jag har fått av många andra här; Daytonavtalet var ett nödvändigt ont, att politikerna är korrupta och främst arbetar för sin egen vinning och att lönerna är för låga. Det var väldigt givande. Jag fick även material till min rapportskrivning. Vid klockan 21 kom vi tillbaka till hotellet.

Text: Daniel Häggström

På bilderna syns deltagare på kursen i svenska som hålls på Agora center i Tuzla tillsammans med besökarna från Västerås folkhögskola. Med oss är även Jasna Jasarevic som är vår viktigaste kontaktperson på TCF. Det blev fika och många fina samtal. Bland annat presenterade vi oss allesammans på svenska och vi hade också möjlighet att intervjua bosnierna om våra respektive teman för våra fördjupningsarbeten.

Foto: Bjanka Jug

Agora Center, Allmän kurs, Bosnien, Tuzla Community Fundation

Publicerat: 12 maj

Dagboksanteckningar fredag 11 maj – Bosnienresa 2018

Fredagen började med att alla vi deltagare reste till Agora Center ett par kilometer utanför Tuzla där vi träffade ett gäng ungdomar som berättade om sin verksamhet. Vi pratade även om idén att bjuda in ungdomar från Agora Center till Sverige och Västerås Folkhögskola. Vi pratade även om möjligheten att erbjuda husrum i våra hem.

På eftermiddagen så splittrades gruppen. Safa och Nina åkte till kvinnogruppen Vive Zene och gjorde några intervjuer, Egor intervjuade Leila Halilovic på Tuzla Community Foundation (TCF), Christopher intervjuade Ahmetom Bulicem som jobbar med ungdomar.
Dagen slutade med en riktigt god middag på den italienska restaurangen Mama Mia med Selma Memisevic från TCF. Efter det så hade vi helt fri tid och vi tog tillfället i akt att fira Christopher i förväg som fyllde år på lördagen.

Text: Markus Mattila

Allmän kurs, Bosnien, Tuzla Community Fundation

Publicerat: 12 maj

Dagboksanteckningar torsdag 10 maj – Bosnienresa 2018

Dagen började med en, nu traditionell, frukost på hotell Miris Dunja. Sortimentet i buffén är något spartansk: smörgåsar med pålägg, ägg, juice och frukter. Å andra sidan var allt väldigt aptitligt, gott och mättande.
Mätta och belåtna gjorde vi en stadsvandring till Centret för Demokrati och Aktivt Medborgarskap (CDAC). Framme i CDAC möttes vi av jättetrevliga och drivna Nerma Kantic och Sabina Sinanovic Catibusic.

Nerma är en ung aktivist med anknytning till Tuzla Community Foundation och CDAC. Hon driver även ett eget företag där hon säljer ekologiska tvålar. Sabina berättade om sitt samhällsarbete och behovet av detta i Bosnien. Här måste man nämligen ta hand om samhället och infrastrukturen själv.
Ett exempel på detta var att det fanns en skola som vintertid hade trasiga fönster och eleverna fick då ha jackor på sig. Ingen lagade dessa trasiga fönster, utan samhället fick organisera sig för att uppmärksamma detta problem hos myndigheterna.
Där var alltså CDAC framme och hjälpte medborgarna att organisera sig. I dag har de 16 aktiva medborgarråd där man gör prioriteringar i lokalområdet och sedan jobbar för att lösa dessa.

Efter en kort introduktion och artigheter med Nerma och Sabina, började vi få förslag på intervjupersoner. Jag fick tips om att möta en ung tjej, en lokal ungdomsledare, på tisdag. Detta såg jag fram emot och hoppades på ett givande samtal.
Sabina nämnde även ett möte med alla koordinatörer för CDACs lokala råd där jag anmälde mitt intresse att delta på ett möte för att få en mer direkt inblick i samhällsarbetet.
Efter mötets slut begav vi oss till en närliggande taverna – Pivnica Taverna. Tavernan låg i anslutning till det lokala bryggeriet ”Tuzlanski”. Markus var särskilt glad över att äntligen få äta. Själv var jag något matt och svag av den kvava värmen, men käkade med stort engagemang ”fyra sorters ost”-pizzan.

När alla hade ätit tog vi en taxi till ungdomsorganisationen Youth Bank. Mirza introducerade oss för Miralem, Leila och de andra som jobbar frivilligt i Youth Bank. Efter ännu än runda obligatoriska presentationer så började vi matcha intervjukandidater med våra individuella projekt. Miralem erbjöd mig att följa med på en workshop om hur samarbete och laganda kan utvecklas. Detta ska ske i den, enligt honom, ”religiöst radikala” staden Kalesija. Staden är nämligen sponsrad av Saudiarabien och Turkiet och är centrum för de bosniska wahabiterna. Spännande. Mötet avslutades i vänskaplig ton och vi kom överens om att ses igen.

Text: Egor Tanaev

Allmän kurs, Bosnien, Tuzla Community Fundation

Nästa sida »