maj 2018

Publicerat: 21 maj

Dagboksanteckningar lördag 19 maj – Bosnienresa 2018

Sista dagen i Bosnien. Jag vaknade tidigt för att hinna att köpa presenter till min familj. Jag och Nina åt på matsalen själva och de andra sov för att igår var det sista kvällen. Vi kom tillbaka till hotellet kl 2 på natten, eftersom vi träffade några elever från Ismet-skolan.

Ungefär kl 4 lämnade vi hotellet för att åka till flygplatsen. Vi gick igenom säkerhetskontrollern­a och jag fick gå sist. Han frågade mig om uppehållstillstånd och sådant. Det gick bra för jag hade alla papper med mig. Jag fick lite problem i metalldetektorerna på grund av min jacka och nålarna i min slöja. Men det gick bra.

Alla var jättestressade när vi väntade på flygplatsen. Toaletten var bland det äckligaste som Daniel hade sett i hela sitt liv.

Väl på flygplanet fick vi höra att hela Sverige hade problem med någon slags radiokommunikation. Vi fick vänta ungefär 2 timmar på planet. Sen åkte vi och flygresan var otäck för flera deltagare. Jag, Nina och Christopher satt bredvid varandra och försökte trösta varandra. Det var läskigt.

Ungefär kl 22.30 landade vi i Sverige efter en lång resa. Bussen , som skolan hyrde, väntade i Skavsta och körde oss till Västerås. Jag var hemma ungefär kl 1 på natten. Ninas man skjutsade hem mig, Fredrik och Markus.

Text: Safa Al-Hamid

Allmän kurs, Bosnien

Publicerat: 20 maj

Dagboksanteckningar fredag 18 maj – Bosnienresa 2018

Idag var den näst sista dagen här i Tuzla och den började med ett avstämningsmöte med TCF. Var och en av oss fick berätta hur det hade gått med våra intervjuer och om vi kände oss nöjda med den informationen vi hade fått fram. De vill gärna ta del av våra projekt när vi är klara med de.

Efter avslutat möte blev det en gemensam lunch på restaurang Sesam och därefter åkte vi till Srebrenik där vi besökte den helt magiska borgen. Denna borg nämns skriftligen första gången 1333 och tjänstgjorde som residens i det bosniska kungariket. Vi hade tur med vädret och det blev många fina bilder tagna på den här utflykten.

Dagen slutade med en middag på restaurang Mama Mia och vi summerade våra upplevelser samt hade en trevlig stund tillsammans. Vi har verkligen fått uppleva mycket och man åker hem med en full ryggsäck med nya erfarenheter. Det sista men inte det minsta, måste jag nämna vilka fantastiska och hjälpsamma människor vi har träffat på den här resan och stort tack till våra lärare Fredrik och Jan som orkade hålla ut med oss två veckor.

Text: Nina Lille

Allmän kurs, Bosnien, Tuzla Community Fundation

Publicerat: 17 maj

Dagboksanteckningar onsdag 16 maj – Bosnienresa 2018

Ismet Mujezinovics Gymnasium

Onsdagen började med ett besök hos ett framstående gymnasium, Ismet Mujezoinovics Gymnasium.

Gymnasiets fokus är på humana ämnen, så som: filologi, pedagogik, vård och allmänna gymnasielinjen. Man är väldigt stolt med att ha ett av de bästa studieresultaten i kantonen/länet. Detta, påstår man, har uppnåtts dels tack vare en högst organiserad verksamhet och dels på grund av lärarnas fokus på att främja elevernas kunskapstörst. Nåväl, när vi kom till gymnasiet så möttes vi av elever ur en språk-klass. Dessa var väldigt trevliga och glada i sitt bemötande. Det var riktigt trevligt att prata med dem om deras upplevelse av livet i Tuzla och Bosnien generellt. Christopher frågade klassen vilka det var som ville flytta från Bosnien och det var endast två som inte räckte upp handen. En av dessa, nämligen, Sarah Idrizovic intervjuades av mig.

Sarah är sjutton år och är aktiv inom Youth Bank, Tuzla Community Foundations ungdomsorganisation. Hon är väldigt lättsam i samtalet och man får intrycket av att hon är en väldigt öppen person. Vi samtalar om ungas utvecklingspotential i Bosnien och Sarah nämner det förflutna (kriget) och konservativa, äldre, människor som några av de hinder som finns. Äldre människor för att det är ofta skeptiska till unga människors idéer. Å andra sidan så finns det ändå en del möjligheter för unga att ta sig vidare i livet och samtidigt bidra till ett bättre samhälle. Hon nämner Magic Factory som en sådan möjlighet. Det är en NGO som främjar kreativt skapande inom underhållningsbranschen genom olika workshops, festivaler och andra aktiviter som då anordnas av frivilliga ungdomar.

Efter intervjun, runt elva på förmiddagen, så beslutar sig vissa i gruppen för att återgå till hotellet för fortsatt arbete med
skolprojektet. Andra, inklusive mig, beslutar sig för att stanna en lektion till och prata med ungdomarna. En timme senare, när det börjar bli dags för lunch, så har vi hunnit tala om det Bosniska samhället och Sverige såväl som deras och våra favorit fotbollsklubbar, tv-spel och filmer. Lunchen kommer, klockan slår tolv, och vi börja avlägsna oss mot hotellet.

Senare vid tre, går jag, Markus och Fredrik till Tuzla Community Foundation för att Tarik Barakovic, projektledare för TCFs program ”Be Your Own Boss”. En ledarutbildning för unga människor att lära sig entreprenörskap. Tarik säger att parlamentet i Sarajevo diskuterar om att införa entreprenörskap som ett obligatoriskt ämne i högstadiet men anser själv att det borde införa från och med första klass i grundskolan. Han talar en del om den lokala arbetsmarknaden hur den hänger allt tätare ihop med den globala marknaden. Hur allting dynamiseras och vikten av individuell flexibilitet som ett villkor för karriärmässig framgång. Markus frågar Tarik om fackförbundens roll i Bosnien och Tarik talar även om vikten av att gå med i EU och NATO. Det senare anser han vara ett krav för att gå med i EU (?).

Nöjda med den information och det insamlade materialet avgår även vi tre mot hotellet. Dagen har varit händelserik och vi har fått en hop nya intryck och ny information.

Tack för mig!
/Egor Tanaev

Allmän kurs, Bosnien, Tuzla Community Fundation

Publicerat: 16 maj

Dagboksanteckningar tisdag 15 maj – Bosnienresa 2018

Klockan ett träffade jag, Fredrik, Marcus och Egor en ekonom och självutnämnd libertarian vid namn Admir Cevalic. Admir är en ganska känd opinionsbildare i Balkan och blir tillfrågad att delta i debatter eller kommentera på TV-program. Vi hade ett två timmar långt samtal om dels krigen i Jugoslavien, korruptionen i Balkan samt Sveriges jämfört med Bosniens arbetsmarknadsvillkor. Han berättade att fackföreningsrörelsen i Bosnien främst är till för människor som jobbar i den offentliga sektorn, exempelvis politiker, lärare eller sjukvårdare. Det finns ganska liten möjlighet för exempelvis en butiksarbetare att organisera sig fackligt samt att många inte bryr sig eller orkar engagera sig. Admir kändes väldigt realpolitiskt fokuserad och även om han kanske är klassisk libertarian så förstår han ändå ramarna inom vilka han måste arbeta; att staten existerar och att den sannolikt kommer fortsätta att göra det den närmsta framtiden. Vi diskuterade även legalisering av vapen och han ansåg att krigsbrotten under kriget i Bosnien möjligen hade kunnat motverkas om vanligt folk hade haft tillgång till vapen. Libertarianism är ganska ovanligt i Balkan och han var även god vän med mannen som grundade projektet Liberland; en libertariansk mikronation på 7 km2 vid floden Donau, på gränsen mellan Kroatien och Serbien.

Senare på kvällen åkte vi till Agora Centar där vi fikade med deltagarna från svenskkursen. De hade bakat och köpt chokladbakverk, virsle och bananbakelser. Det var mycket veganskt efter efterfrågan. Vi introducerade oss och deras deltagare fick berätta varför de har valt att lära sig svenska. Majoriteten ville lämna landet för att flytta till Sverige eller möjligen Tyskland. Några har släkt i Sverige. Efter en bosnisk kaffe intervjuade jag lärarinnan Mersiha och den tidigare politiskt aktiva Eldar. Jag intervjuade dem om Daytonavtalet, deras vardagliga liv och deras syn på livet i Bosnien. Intrycket jag fick av dem var ungefär likadant som jag har fått av många andra här; Daytonavtalet var ett nödvändigt ont, att politikerna är korrupta och främst arbetar för sin egen vinning och att lönerna är för låga. Det var väldigt givande. Jag fick även material till min rapportskrivning. Vid klockan 21 kom vi tillbaka till hotellet.

Text: Daniel Häggström

På bilderna syns deltagare på kursen i svenska som hålls på Agora center i Tuzla tillsammans med besökarna från Västerås folkhögskola. Med oss är även Jasna Jasarevic som är vår viktigaste kontaktperson på TCF. Det blev fika och många fina samtal. Bland annat presenterade vi oss allesammans på svenska och vi hade också möjlighet att intervjua bosnierna om våra respektive teman för våra fördjupningsarbeten.

Foto: Bjanka Jug

Agora Center, Allmän kurs, Bosnien, Tuzla Community Fundation

Publicerat: 15 maj

Dagboksanteckningar måndag 14 maj – Bosnienresa 2018

Hela gruppen besökte en muslimsk skola, där pratade vi med biträdande rektor och en engelsklärare. Vi fick även en rundtur av två elever från skolan, de visade oss allt från internatet till biblioteket och deras tillhörande moské. Skolan var väldigt stor och väldigt mycket finare än många skolor i Sverige så det var riktigt kul att se.

Efter det åkte vi med taxi till en restaurang som vi fått rekommenderad. De skulle tydligen ha mycket vegetarisk och vegansk mat och det var utan tvekan det godaste jag ätit sedan jag kom hit. Det blir nog fler besök där innan vi åker hem!

Resten av dagen gick åt till att skriva på projektarbetet som många av oss är ganska stressade över. Den här veckan i Bosnien har nämligen varit fullspäckad med roliga aktiviteter och möten så tiden går mycket snabbare än vad man räknat med.

Text: Christopher Florendal

På bilderna syns deltagarna på vårt studiebesök när vi besöker en muslimsk skola i Tuzla. Bl a syns också Aisha som är elev på skolan som var en av våra guider på skolan. Man kan också se skolans moské.
Foto: Safa Al-Hamid

Allmän kurs, Bosnien

Nästa sida »