Skolgemensamt

Publicerat: 26 mars

Folkhögskolans dag firas av alla kurser

I lördags så firade vi Folkhögskolans dag. Våra kurser visade upp sina verksamheter samt ordnade till en bra feststämning. _dsf0731

Aktiviteter för barn, mycket god mat, loppis till välgörande ändamål var en del av allt som erbjöds. Vi låter bilderna tala för sig själv 🙂

 

 

 

 

Skolgemensamt

Publicerat: 27 november

Bosnienbesökare fick inspiration

Mitt i höstens första snökaos landade Jasna Jasarevic och Sabina Catibusic från Tuzla Community Foundation (TCF). Under två intensiva dagar mötte de både deltagare och pedagoger från Inspirationskursen ute på Bäckby.

Sabina Catibusic, Fredrik Stockhaus, Jens Kvistgaard, Jasna Jasarevic

Sabina Catibusic, Fredrik Stockhaus, Jens Kvistgaard och Jasna Jasarevic.

TCF är skolans internationella projektpartner i Bosnien sedan två år tillbaka. Utbyten har ägt rum i båda riktningarna. Denna gång ville de fördjupa sig i hur Inspirationskursen är uppbyggd både organisatoriskt och pedagogiskt. Idén väcktes redan förra våren i samband med skolans studieresa till Tuzla.

– Nu när vi träffat både pedagoger och deltagare är det lättare att förstå hur det fungerar i praktiken. Vi tror att kursidén skulle kunna bli användbar för oss. Vi har också många unga arbetslösa, säger Jasna som är ansvarig för TCF.

Besöket resulterade i att en pedagog från Inspirationskursen under våren kommer att besöka Tuzla och på plats utveckla det fortsatta samarbetet.

Besökarna hann även med en föreläsning för deltagare på allmän kurs och nästa termin finns möjligheter för studerande att delta i en studieresa till Bosnien.

– Jag har hört många berätta om skolan och det var ett givande besök för mig, säger Sabina som tidigare har varit i Sverige, men aldrig i Västerås.

Efter besöket i Västerås fortsatte resan till Uppsala och en tre dagar lång konferens om Balkan. En årlig tillställning som nästa år kommer att äga rum i Tuzla. Och då förhoppningsvis med några besökare från Västerås folkhögskola.

Text och bild: Jan Pettersson

Bosnien, Skolgemensamt

Publicerat: 19 september

Kulturnatt på Västerås folkhögskola

Vad händer när alla kurser på en folkhögskola gör en djupdykning i begreppet kultur, med alla dess innebörder? Vad händer när kreativiteten får flöda fritt och influenser från olika delar av världen får samsas under samma tak? Och
vad kallar man ett tema som både inkluderar skapande, mångfald och vill motverka prestationsångest? ”Huvudverk och kulturkråkor
blev resultatet och på Västerås Kulturnatt den 17 september fylldes skolans lokaler av liv, rörelse och konst i alla dess former.

besökare tittar på konst framställt av deltagareI stort sett samtliga skolans kurser bidrog på olika sätt till att fylla två av skolans våningar samt gården utanför med en salig blandning av allt ifrån traditionella danser, mat och poesi till fotoutställningar, sagohörna för barnen och hårflätning. På allmän kurs hade skolans fyra klasser arbetat med kultur en tid innan Kulturnatten, vilket mynnade ut i två olika utställningar – en med deltagarnas egna tolkningar av kända konstverk och en där de mer fritt fått jobba med att hitta en konstnärlig uttrycksform de gillade. Den sistnämnda resulterade i såväl paraplyinstallationer i taket som haiku-dikter och foton.

Från deltagarna på Allmän kurs distans kom bidrag i form av konst och illustrationer kring brobyggande som publicerades på sociala medier under kvällen.

SFI och Allmän kurs grund stod för kulturella smakprov i bokstavlig bemärkelse, då det både bjöds på mat, dans, kaffeceremoni och poesi från deltagarnas respektive hemländer. Ringdans i klassrummet är kanske inte något som man ser i skolan till vardags, men på Kulturnatten kan allting hända.

Skolans engagemang i och utbyte med staden Tuzla i Bosnien presenterades genom en utställning och alla intäkter från den försäljning av fika som skedde under kvällen går oavkortat till Bosnienprojektet.

Även utomhus var det mycket som hände. Under hela kvällen hade såväl personal som deltagare och besökare utifrån chansen att stå på scenen och framföra något. Variationen blev stor och publiken bjöds på såväl The Beatles, Dan Andersson och Cornelis Vreeswijk som deltagares egenskrivna material. Även barnvisor och olika former av världsmusik hade spelats innan kvällen var slut.

Den allmänna uppfattningen, såväl bland personal som deltagare, var att kvällen var väldigt lyckad. Kanske en av de mest lyckade kulturnätterna hittills. Stämningen var på topp, många besökare utifrån hade hittat hit och hela huset andades kreativitet och skaparglädje. Att kultur handlar om uttryck och möten har aldrig varit tydligare. Något som under andra förutsättningar hade kunnat handla om prestationsångest, huvudvärk och kulturkrockar landade nu precis så väl som vi hade kunnat hoppas på. Skaparglädje, huvudverk och kulturkråkor är därför ord som väl sammanfattar 2016 års Kulturnatt på Västerås folkhögskola.

 

Text: Kea Thorslund
kea.thorslund@vfhsk.se

Bild: David Persson
david.persson@vfhsk.se

Önskar du att någon bild ska tas bort så skickar du ett mail till david.persson@vfhsk.se

Allmän kurs, Allmän kurs grund, Inspirationskursen (SMF), SFI, Skolgemensamt

Publicerat: 22 mars

Intervju med Alma Imamovic, lärare från Bosnien

Som en del i Västerås folkhögskolas pågående samarbete med Tuzla community center i Tuzla, Bosnien, var Alma Imamovic som bland annat arbetar som engelskalärare på Agoracenter, som mycket liknar våra svenska studieförbund, nyligen på besök i Västerås under en vecka. Förutom att bland annat få träffa all personal på Västerås folkhögskola fick Alma också träffa representanter från Länsbildningsförbundet och ABF. Nedan finns en sjutton minuter lång intervju med Alma där hon sammanfattar sina intryck av Sverige och Västerås. Fredrik Stockhaus, lärare på allmän kurs, intervjuar och David Persson har filmat.

 

Nedan finns också bilder från när deltagare och personal från Västerås folkhögskola besökte Agora center.

 

Kea Thorslund (text)
kea.thorslund@vfhsk.se

Jan Pettersson (bild)
jan.pettersson@vfhsk.se

Bosnien, Skolgemensamt

Publicerat: 18 mars

“Mamma, de säger att det här inte är vårt land.”

Man skulle önska att människan lär av sina misstag. Att de mörka kapitlen i vår gemensamma historia inte bleknar och glöms bort i takt med att de som personligen har upplevt krig och förföljelse åldras och försvinner. Att vi kunde använda överlevarnas vittnesmål för att visa oss själva att vi är bättre än att låta historien upprepas. Att vi kunde inse att ”vi och de”, ”bättre och sämre” och liknande kategoriseringar är en grogrund för rädsla, fördomar och på sikt även segregering, utanförskap och hat. Vi borde ha lärt oss vid det här laget att det inte finns några enkla lösningar på svåra problem och att vi inte ska förföras av retorik som på ett förenklat men effektivt sätt pekar ut syndabockar och uppmuntrar oss att hålla på våra gränser, såväl nationellt som personligen. Att bygga murar, mellan länder och mellan människor, kommer det sällan något verkligt positivt av. Det har historien tydligt visat.

livia_frankel-5När Livia Fränkel, en av de få överlevare från förintelsen som vi har kvar i Sverige, föreläste för deltagare från både Västerås och Köpings folkhögskolor onsdagen den 16 mars, gjorde hon det med en tydlig uppmaning om att vi som åhörare och medmänniskor har en skyldighet att stå upp för mod, medmänsklighet och att föra historierna vidare. Hon uttrycker en stor oro över utvecklingen i världen och ställer sig frågan om vad som egentligen har förändrats sedan andra världskrigets dagar.

Livia föddes 1927 i staden Sighet i Transylvanien, ett område som under historiens lopp har hört såväl till Ungern som Rumänien, som det är en del av idag. Hon var det yngsta barnet av två i en kärleksfull judisk medelklassfamilj och beskriver en lycklig och trygg barndom. Som alla andra i området växte hon upp med historierna om den rumänske fursten Vlad Tepes, som ligger till grund för sagorna om Dracula. Berättelserna vittnade om Tepes grymhet och Livia berättar att hon såg honom som ondskan personifierad. Efter Hitlers maktövertagande med de fruktansvärda konsekvenser som följde så fick ondskan dock ett nytt ansikte för Livia. I maj 1944 deporterades hon, hennes familj och mängder av ungerska judar från Sighet i godsvagnar. Efter tre dagar instängda utan vatten hamnade de i förintelselägret Auschwitz-Birkenau, där hennes föräldrar mötte döden i gaskamrarna. Efter sex veckor hamnade Livia och hennes syster i ett arbetsläger i Hamburg och efter 10 månaders slavarbete där kom de till det ökända arbetslägret Bergen-Belsen. Detta var strax innan krigsslutet och efter några veckor befriades lägrets fångar av brittiska trupper. Efter krigets slut kom Livia och hennes syster till Sverige där de skulle få en chans att vila upp sig och återfå hälsan. Och här blev de kvar.

Under de två timmar som Livia pratar lägger hon mycket vikt vid utvecklingen som ledde fram till Hitlers maktövertagande. Hon pratar om ideologi, brist på civilkurage, mobbing och hur det som börjar med skällsord och utfrysning kan leda till förföljelse och massmord. När hon får frågan om sin syn på de nynazistiska strömningarna i Europa idag, högerpopulistiska framgångar och främlingsfientlighet är hon hon tydlig med sina åsikter: ”Det är precis samma gamla smörja som förr”. Hon utrycker en rädsla inför framtiden och säger sig vara osäker på hur saker och ting kommer att sluta.

Efter Livias framförande hör jag åhörare som sinsemellan påpekar att hon pratat mycket krigshistoria och lagt mindre vikt vid sin egen berättelse. Jag hör någon, som hört henne tala tidigare, beskriva att hon kändes mer pessimistisk nu – åtta år senare. Jag kan inte låta bli att tänka ”vem kan klandra henne?” Med tanke på hur världen ser ut idag? Inför det kommande presidentvalet i USA har en av kandidaterna till stor del byggt sin valkampanj på en retorik som pekar ut ”farliga” folkgrupper som hotar den amerikanska framgången och på ett ganska aggressivt sätt påpekar att USA behöver bli en stor nation igen, samt att vägen dit går genom exkludering och murar. I kölvattnet av Europas pågående flyktingkris stängs allt fler gränser och diskussioner om medmänsklighet och solidaritet trängs allt mer undan till förmån för diskussioner om ekonomiska kostnader och andra “problematiska” aspekter av att räcka ut en hjälpande hand.

Nej, en historielektion är nog precis vad som behövs för många av oss. För det gäller att bli påmind om att det inte går att tiga ihjäl de oroväckande tendenserna vi ser i vårt samhälle. Och att alla mörka kapitel i historien börjar någonstans. Utveckling sker trots allt gradvis. Det gäller också att komma ihåg att på samma sätt börjar även positiva historier med ett första steg. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Och där påpekar Livia Fränkel något väldigt viktigt.

Vi har alla ett ansvar.


Text: Kea Thorslund
kea.thorslund@vhsk.se

Bild: David Persson
david.persson@vfhsk.se

Skolgemensamt

Nästa sida »