SFI, STF

Publicerat: 17 februari

Semlor

Tretton går bra men inte fjorton

Det sägs att den svenske kungen Adolf Fredrik åt fjorton semlor och så dog han. Han åt massor av annan mat också, så kanske hjärtat brast. Våra deltagare ville gärna smaka hur goda och nyttiga semlor är. Okay, men då får ni göra dem själva, sa jag.

Fettisdagsbulle kan man höra som ett annat namn på semla. Förr i tiden var vete, vitt mjöl ovanligt och troligen dyrt. Men fyrtio dagar innan påsk ska man fasta och därför mumsade man lite extra innan fastan börjar. I år är det fettidsdag den 25 februari.

En deltagare, Khadidja, visade sig ha en väldig schwung med spritsen. Den fluffiga grädden spritsades ut i vackra runda cirklar. Aha, det visade sig att hennes pappa är bagare.

Maria pudrar med lätt hand locken på semlorna. Dessa täcks med florsocker och ser ut som fint pudersnö.

Så var det dags att få smaka på delikatesserna. De försvann ner i våra magar med raketfart och så en kopp kaffe eller te därtill. Vi skulle strax ha lunch och den kändes inte så viktig efter en maffig semla. Att det var alla Hjärtans dag gjorde inte saken sämre… men som det står ovan ingen åt mer än tretton semlor. Man ska vara rädd om hjärtat!

Semlan, som vi äter den idag har vi gjort i dryga hundra år. Traditionen är dock äldre, kanske slutet av 1600-talet. Fasta gjorde man och gör i den katolska kyrkan, kaffet kom till Sverige via Turkiet och ordet semla är tyskt och betyder ett litet bröd.

Text: Joachim Götz

Adolf Fredrik, Bakning, Fettisdagsbulle, Semlor, SFI, Västerås folkhögskola

Publicerat: 17 september

Inga spöken på Ängsö idag

Vi var drygt 40 deltagare från Folkhögskolan som gick en vandring på Ängsö häromdagen. Som guider hade vi frivilliga från STF – Sveriges Turist förening. Farliga djur och svampar… njah. Vi gick mer än åtta kilometer. Bra gjort, starkt ja till och med utmärkt. Vi har ju flytt, sa en av deltagarna, vi har vandrat i dagar.

En karta och ett farligt djur
Vi tog bussen ut till Ängsö. Där möttes vi av våra guider. En av dem visade hur och vart vi skulle gå. Så började vår vandring i strålande och värmande sol. Efter ett tag så jag några farliga djur en bit bort. Vad kunde det vara. Det visade sig vara en katt. Katten var så god vän med en hund, så den trodde att den också var en hund. Så särskilt farlig eller arg var den inte.

En berghäll
Stigen slingrade sig genom landskapet och då och då såg vi Mälarens blå och glittrande vatten. Efter en stund var det dags för rykande starkt kaffe eller te. Det gjorde gott att få pausa lite grand. Någon av de arabiska deltagarna bjöd på en sallad – fetouche – jättefräscht och gott.

En fiskgjuse
Plötsligt sprang, rusade en av guiderna iväg med kikaren i högsta hugg. Han hade fått syn på en stor fiskgjuse som makligt gled över himlen på varma uppvindar ivrigt spanande efter en fisk till frukost.

Rutschbana och el
Under natten hade det regnat och blåst lite grand. När vi så gick nerför ett litet berg ramlade en deltagare och slog i rumpan rejält. En annan deltagare hade lärt sig att ge sprutor av sin pappa och även ta blodtryck. Vi hade också en första-hjälpen-låda med oss. Men det var ingen fara.

Här och där fanns det staket, stängsel och något hade el i sig. En person, jag skriver inte vilken, för då blir hon kanske arg kom för nära och fick en stöt. Hon blev både rädd, ledsen och arg. Men idag är hon nog glad igen.

En sportig man – tio försvann
Vi gick och så plötsligt sa någon – ”Vart tog de andra vägen?”. Vi alla som gick lite långsammare svängde vänster men de tio snabba som gick först hade svängt till höger. Det var den långa vägen. Nej, nej det var inte bra. Vi hade tur vi hade snabbe Hakkar med oss som med lätta och raska steg sprang ifatt de tio som gått fel och förde tillbaka dem till gruppen.

Kantareller
Naturligtvis var det någon med skarpa ögon som sa, ”Är inte det där kantareller?” och det var det ju. I en backe, en glänta i skogen stod 34 ljusgula, vackra och stolta kantareller som plockades snabbt. Det är en delikatess till exempel stekta på en smörgås eller som krydda i en gryta.

En tunnel av ljus
Sista biten till slottet, där det spökar, och parkeringen gick via en tunnel av trädd. Otroligt vackert och stämningsfullt, se bilden. Väl framme vid bussen pustade många ut, det var en riktig promenad. Det var bra gjort, ja, riktigt starkt och faktiskt till och med utmärkt gjort av oss alla. Den kvällen somnade vi alla utan problem. Vi hade gått nästan en mil. Men det är Ängsö värt.

Joachim skrev
12 september 2019

 

Ängsö, Folkhögskola, SFI, STF, Sveriges turist förening

Publicerat: 19 maj

En dag på landet

Hundra liter vatten per dag ger 13 505 liter mjölk

Fem unga blivande ICA-handlare fick en ljus idé. De går en Butiksledarutbildning i Västerås. Som ett projekt eller aktivitet ville de träffa nya svenskar och visa dem ett modernt lantbruk. Det var en ovanligt lyckad tanke.

För en vecka sedan kom de till oss i SFI-D och presenterade sig och vi fick sedan sitta i grupper med dem och ställa frågor och presentera oss. Nu vet vi att ICA började här 1917.

Veckan därpå skulle vi få besöka Geddeholm med dess åkrar och ängar. Det blev förstås fokus på deras kor. Det finns gott om dem där. Tre hundra tror jag att det var. På bilden ser du en kalv. Redan första dagen försöker den att resa sig upp. Då dricker den bara så kallad råmjölk.

På bilden ser du glada deltagare från kurs D. Vi fick först besöka ICA-skrapan och lärde oss då att affären har ca 3000 kunder per dag. De flesta handlar bara ett par varor. Vi fick ta med oss sallad till lunch och den var god och uppfriskande.

Markus har namnsdag

Den expert som blev vår guide under dagen heter Markus. Han fortsätter jobba ett par dagar i veckan trots att han kunde vara pensionär sedan många år. Just den här dagen hade han namnsdag. Här visar han oss lite vad korna äter förutom gräs/hö.

Vi blev nog lite förvånade då han berättade om en organisation som heter ”Hand-in-Hand” som han stödjer. De ger bidrag i olika länder så att kvinnor kan starta egna små företag. Så när Markus fyller år vill han inte ha presenter utan ge hellre ett bidrag till Hand-in-Hand. En ovanligt sympatisk handling.

Under dagens lopp visade det sig att många i gruppen visste en hel del om jordbruk i sina hemländer och kunde ställa kloka frågor. En deltagare är till och med gift med en veterinär.

Lite överraskad blev en deltagare när han undrade när tjuren skulle få komma. Här fanns och finns ju många fina kor. Markus förklarade då att så blir inte fallet. I stället kommer veterinären med en spruta. Med stor sannolikhet vet man också då att de blir en kalv och inte en tjurkalv.

Så värst gammal är inte kon när hon blir mamma. Runt två år verkar vara ganska vanligt och hon väntar sin kalv i nio månader. Hur gammal blir hon då? Det verkar vara sådär sju-åtta år.

Minus två grader = sant

Vi blev förvånade en gång till. Korna mjölkas tre gånger per dag. De vill ha god mat, rent och fräscht omkring sig och färskt vatten att dricka samt vila i tolv timmar. Då blir de nöjda. Bland korna finns också tydlig hierarki. Det finns alltså en ko som man bör passa sig för. Hon chefar bland korna.

Det som förvånade oss var nog deras favorittemperatur. Det är minus två grader! Idag var det + 20 grader och strålande sol. De verkad rätt nöjda i alla fall.

Naturligtvis fanns det också kor på grönbete och de kom nyfiket fram till oss och undrade vilka vi var.

Nästan allt används

Nästan alla delar på en ko används till något. Vi förstår att det var och är en rikedom att ha kor. Vi hade en intensiv dag med Markus och ICA-handlarna. Vi lärde oss massor och fick träna på att prata svenska och träffa vanliga unga svenskar.

Vi hade en fantastiskt fin dag och strax efter klockan två var vi hemma i staden igen. Siffran i rubriken är alltså hur mycket mjölk vi får från en ko i Geddeholm under ett år.

Joachim
Västerås 25 april 2019

Folkhögskola, Geddeholm, ICA, Ko, Mjölkkor, SFI

Publicerat: 9 december

Allmän kurs och Sfi lär sig tillsammans

Fredagen den 7 december kom åtta deltagare från allmän kurs till oss på Sfi. Under drygt en timme samtalade vi om allt mellan himmel och jord. Mat, musik, jobb och skola, olika språk, familj och bilar är något av vad jag hörde att det talades om runt borden i sal 33.

Det var första gången vi testade den här modellen när en mindre grupp från allmän kurs träffar en lite större grupp från Sfi. Syftet är att lära känna varandra och så klart att bli ännu bättre på svenska. Genom åren har vi också organiserat språkkafé och utflykter tillsammans.

Västerås folkhögskola har många stora verksamheter och det är inte alltid helt lätt att samla alla och att lära känna dem som inte är i ens egen grupp. Men med sådana här möten kan vi ändra på det.

Samtalen var väldigt uppskattade på alla håll. Sfi-deltagarna i C-gruppen vill helst träffas varje dag. Allmänkursdeltagarna sa att det kändes kul och att de lärt sig mycket om sina nya bekanta på kort tid. Nu satsar vi på att göra det här oftare. Stort tack till alla för ert engagemang.

Fredrik Stockhaus

 

 

Allmän kurs, SFI, Språkcafé

Publicerat: 7 september

Det finns inget dåligt väder…

Torsdagen den 7 september skulle vi på SFI åka ut till Björnön. Under den här sommaren har det som ni vet regnat väldigt lite, ja faktiskt nästan inte alls. Med andra ord hade vi otur för naturligtvis började det att regna när vi kom fram till Björnön. Men vi ger oss inte så lätt…

Redan på plats

Det är möjligt att några av oss blev lite förvånade. När vi kom fram till parkeringen på Björnön stod redan en buss där. Det är en buss som är fylld med barn som går på ”dagis”, förskolan som vi väl ska säga. På bussen står det några kloka ord
Livslångt lärande
Den dag vi inte lär oss något… lever vi inte heller. Vi lär så länge vi lever.

RumanaPå den säkra sidan

Vi har tur som har så kunniga medarbetare som Rumana. Hon hade för säkerhets skull tagit med sig sin egen läkarväska om någon skulle bli skadad eller göra sig illa. Hursomhelst var det lätt för oss alla att se var Rumana fanns. Inga skador uppstod under dagen vi var där.

Mästare i kubb – Boutros Y

BoutrosVem kunde ana att Boutros Y var så duktig på att spela kubb? Han ensam besegrade motståndarna.  Han träffade alla fem kubbar och så småningom träffade hans lag även kungen och vann matchen. Boutros var nöjd med utflykten. Här ser vi hur koncentrerad och proffsig han är när han kastar sin pinne mot kubbarna.

Några hade med sig kaffe och te och fikade i godan ro. Dessutom hade grupperna tränat in en del sånger. Sommaren är kort av T Ledin kunde vi alla sjunga och vad kunde passa bättre än den sången när regnet började falla… ”Sommaren är kort och det mesta regnar bort…” Men trevligt hade vi på Björnön.

 

Joachim Götz
joachim.gotz@vfhsk.se

SFI

Nästa sida »