Inspirationskursen (SMF)

Publicerat: 18 april

Folkhögskolans dag firades med Öppet hus

Fredag den 15/4 firade vi Folkhögskolans dag genom att ha Öppet hus. deltagareVi besöktes av nyfikna Köpingsbor och jag fick prata om mitt favoritämne folkbildning med såväl presumtiva kursdeltagare som människor som representerade andra utbildningsanordnare eller samhällstjänster.

Besökarna mötte personal och kursdeltagare som visade våra lokaler och vad vi faktiskt gör här. SMF Inspiration hade besök av en föreläsare från ABB, SFI-deltagarna redovisade sina arbeten om bostäder och ordnade språkcafé, Projekt Påfart pratade samhälle och arbetsmarknad och Allmän kurs visade bl.a. upp sina nytillverkade stop-motionfilmer om mänskliga rättigheter.

Skolan bjöd på kaffe och nybakta muffins som några av våra deltagare stod i köket och bakade och dessutom bjöds det på ansiktsmålning för de som vågade. Många glada människor samlade på ett ställe ger gott om energi och jag tror att det märktes att vi, både deltagare och personal, som arbetar på skolan är stolta över vårt arbete och vår skolform.

Känslan och de kommentarer jag fått är att dagen var mycket lyckad. Det som känns lite extra roligt är att deltagarna redan har kommit med många bra tips om hur vi ska göra nästa Öppna hus ännu bättre. Engagemang är något som skolan gillar!

Elin Ragnebro (text)
elin.ragnebro@vfhsk.se

David Persson (bild)
david.persson@vfhsk.se

 

Allmän kurs, Inspirationskursen (SMF), Projekt Påfart, SFI, Skolgemensamt

Publicerat: 23 mars

Att hjälpa till när man kan – civilkurage i verkligheten

Deltagaren Josefine Häggkvist tipsade skolan om att bjuda in Jesper Söder för att föreläsa på skolan. Jack Ståhl, deltagare på Allmän kurs skriver här om den mycket uppskattade föreläsningen. Tack till Jesper, Josefine och Jack.

Att hjälpa till när man kan – civilkurage i verklighetenJesper Söder

Hur definierar man civilkurage? Vår gästföreläsare från i måndags, Jesper Söder, hade ett enkelt men bestämt svar på den frågan: Att ställa upp för dem som behöver hjälp. Han själv har visat civilkurage på ett mycket speciellt sätt. Det är i och för sig inget sätt han rekommenderar för andra. Viktigast, menade Jesper, är inte hur, utan att man hjälper. Men det speciella med Jesper är att han har varit på plats i ett av de områden som drabbats oerhört av lidanden och fasor, nämligen Syrien och Irak. Och ännu mer speciellt är att han stridit tillsammans med de kurdiska YPG-styrkorna mot Daesh terrorist-armé.

Här hemma från vår horisont, har vi sett det stora lidandet genom en mängd nyhetskanaler och andra medier. Så gjorde också Jesper. Hans personliga civilkurage drev honom till att ta steget att försöka hjälpa på plats. En kombination av medmänskligt engagemang och militär utbildning gjorde att han fann det nyttigast att bidra som YPG-soldat för att hejda de otäckaste av alla förtryckare och brottslingar i Syrien och Irak.

Jespers beskrivning av Daesh innehöll inget förmildrande. Han såg dem och deras så kallade kalifat som det värsta (o-)mänskligheten har att erbjuda. En sekt som inte drar sig för att slakta och förinta allt och alla som avviker det minsta från deras skruvade version av perverterad religion. Perverterad i den meningen att den tjänstgör som maktideologi med maffiamoral. Kvinnor och flickor behandlas i bästa fall som handelsvaror, pojkar ska slussas in i leden av så kallade krigare.

Att denna parasitorganisation, som egentligen avskys av så gott som resten av världen, ändå fått fotfäste, beror på flera olyckliga omständigheter. Läget i Syrien och Irak är fruktansvärt komplicerat. Det som började som fredliga protester i Syrien år 2011, har urartat till ett fullskaligt inbördeskrig mellan hur många olika grupper som helst. Grannlandet Irak har haft stora problem med sammanhållningen sedan Saddam Hussein störtades år 2003. Turkiets regering har prioriterat striderna mot kurderna och därmed betraktat Daesh som ett mindre hot, rent av skyddat dem. Med det ökande antalet människor på flykt har också EU dragits allt närmare in i konflikten. Enligt Jesper så har detta kommit att bli nästan precis som Daesh önskar. Den ena gränsen efter den andra stänger, misstänksamheten mot människor från Mellanöstern ökar; kort sagt ett allt mer utbrett vi-och-de-tänkande som utgör en grogrund för nyrekrytering av anhängare till Daesh.

Så, vad göra? Ja, alla goda krafter måste förstås samarbeta. Det gäller EU, Turkiet, USA, Ryssland, övriga arabländer, Iran, med flera. Men, som Jesper Söder flera gånger framhöll, det gäller för var och en, när vi ser orättvisor i världen, att engagera sig och hjälpa till på det sättet man kan. Att visa civilkurage.

Text: Jack Ståhl

Bild: David Persson
david.persson@vfhsk.se

Allmän kurs, Inspirationskursen (SMF), Projekt Påfart, Skolgemensamt

Publicerat: 3 mars

47 olika nationaliteter ordnar så vi kommer hem tryggt och miljövänligt

Påfart och Inspirationskursen (SMF) från Köping och Västerås var på ett besök hos Lokaltrafiken VL i Västerås. Där fick deltagarna veta mer om yrket som busschaufför och vad som gäller ifall man vill bli det. Vi fick reda på hur mycket människor som tar bussen varje dag samt att vi har en av Sveriges miljövänligaste bussar då de drivs av biogas. Man berättade för oss att man har 47 nationaliteter som arbetar hos VL vilket gör dem riktigt starka när det gäller kontakter med kunder.

Varje vår och höst utbildar man 12 stycken nya busschaufförer och detta bekostas av VL själva. Vi fick en rundtur på området och fick se VL,s stora verkstad för bussar, där många av våra deltagare kände sig hemma med motorer och hydaulik.
Många frågor från gruppen om allt blev det också, vilket resulterade att tre deltagare ur gruppen skickade in sina CV till VL, så nu håller vi tummarna.

 

Vesa Sandström
vesa.sandstrom@vfhsk.se

Inspirationskursen (SMF), Projekt Påfart

Publicerat: 15 december

Gemensam avslutning i julens tecken


Klockan tio så välkomnades alla skolans
deltagare med glögg och pepparkaka. Efter glöggmingel så blev det dags för en tipspromenad, frågorna knöt främst an till svenska jultraditioner och efter rättning hade tre olika lag alla(!) rätt.

Skolan brukar traditionsenligt dela ut olika diplom till vissa personer som har utmärkt sig på ett något extra positivt sätt under den gångna terminen, och så gjordes det såklart även denna gång. Trots att de flesta av deltagarna inte var så värst förtjusta i kramar vid överlämnandet av diplomen, så är vi på skolan säkra på att utvalda deltagare kände sig mycket uppskattade.

En annan tradition som skolan har är deltagarna får välja en bok innan de går hem. Vi på skolan vill främja läsning och har en förhoppning om att efter deltagarna läst boken också i ett andra steg lånar eller ger boken till någon annan.

Vi på skolan önskar alla deltagare en riktig skön julledighet och ser fram emot nästa år, där vi tillsammans kommer lära oss mycket nytt.

G O D  J U L   &   G O T T  N Y T T   Å R  !

David Persson
david.persson@vfhsk.se

Allmän kurs, Inspirationskursen (SMF), SFI, Skolgemensamt

Publicerat: 8 december

Att våga göra val

Tony Berglund (3 av 3)Under hela våra liv ställs vi inför val, där det vi gör eller inte gör får konsekvenser för oss själva och för de omkring oss. I Köpings Folkets hus samlades idag deltagare från Allmän kurs i Köping samt Inspirationskurserna från både Köping och Västerås, totalt ett åttiotal personer, för att lyssna på en föreläsning med Västeråsprofilen Tony Berglund, bland annat känd för att ha sprungit nerför Skrapan i Västerås. Temat för föreläsningen var att våga göra val, att aktivt se möjligheterna att välja vägar genom livet. En genomgående röd tråd var frågan om för vems skull vi gör saker och hur svårt det kan vara att följa sitt hjärta.

Tony poängterar inledningsvis att utveckling sker i mötet med andra människor. Att det är genom att dela våra livshistorier med varandra som vi utvecklas. Även om föreläsningen skulle komma att kretsa kring Tonys periodvis destruktiva liv, val och konsekvenserna av dessa, konstaterar han att det finns en stor samlad livserfarenhet i rummet och ville därför hellre beskriva tillfället som en möjlighet till ett erfarenhetsutbyte och ett reflekterande kring de val som vi gör i livet.

Tony beskriver en hunger på livet som han ”jobbat sig till” och berättar därefter sin gripande livshistoria. Född och uppvuxen i en röd stuga på landet hade han en på ytan sett idyllisk uppväxt utan allvarliga hot eller konflikter. Hans föräldrar var gifta i 60 år och verkade vara den perfekta kärnfamiljen, utan dysfunktionella mönster eller beteenden. Så var vände det för Tony och blev komplicerat?

Främst på grund av återkommande problem med öronen fick han som barn spendera mycket tid inom sjukvården och beskriver tydligt en känsla av otrygghet som han kände när hans föräldrar lämnade honom hos okända. Kanske var det där den återkommande känslan av att omgivningen svek honom började? Vidare beskriver han tystnaden hemma som en starkt påverkande faktor. Man pratade aldrig känslor eller andra viktiga saker. Tony menar att han därför aldrig fick någon hjälp hemma när hans existentiella grubblerier började redan i 10-årsåldern. Pappan blev på grund av allvarlig sjukdom förtidspensionär och var därmed hemma, men enligt Tony aldrig närvarande.  Tony började spela piano och ville mer än något annat spela klassisk musik. Han försvann in i musiken, en värld där där det inte fanns några hot, någon smärta eller någon död. Han sågs som en jättetalang och förutspåddes som 11-åring ha en stor framtid som pianist. Tony kan idag se att han använde musiken som en flykt.

Eftersom det aldrig pratades hemma utvecklade Tony med tiden en undertryckt ilska. I sjunde klass började han bli stökig och fick börja i OBS-klass. Han blev allt hårdare och började se det som en sport att knäcka lärare. Beteendet ledde till sist till att han blev relegerad från skolan och han styrktes i sin uppfattning att  ingen var intresserad av att hjälpa honom. Tony beskriver att det ”vaknade en drake i honom” som om och om igen talade om för honom att han bara var värd smärta och svek.

Tony var 15 år gammal när han stack en kniv i en annan människa. Livet därefter beskriver han som en spiral av ångest, hasch, tabletter, alkohol och ett eskalerande våldsamt beteende. Han lät mörkret komma fram och valde de mörka vägarna. Allt oftare utmanade han livet med orden ”Nu får du visa mig om det är meningen att jag ska leva”, oavsett om det handlade om att balansera på räcket till motorvägen, ställa sig framför långtradare eller ge sig in i slagsmål där oddsen var emot honom. Pianot som tidigare varit hans räddning försvann i mörkret.

Åren gick. Tony beskriver att han klev in i en offerroll och skyllde allt på andra. Trots pågående missbruk lyckades han få jobb som byggnadsmålare, fick lägenhet och hade ett bra liv utåt. Självföraktet växte sig dock större och större och Tony började  avhumanisera alla människor omkring sig. Aggressionen och ilskan växte mer och mer och våldet blev en allt större del av hans vardag under åren som ung vuxen.

Tony gjorde militärtjänst framgångsrikt med goda vitsord. Han sökte FN-tjänst men fick nej och kände sig åter igen sviken av etablissemanget. Han kände en stor avsky mot sig själv och världen. Hatet växte sig större än någonsin, men han slutade ändå med drogerna, alkoholen och det slumpvisa våldsamma beteendet i samband med att han bestämde sig för att fullfölja sitt öde.

Tony Berglund var 24 år när han gick med i Främlingslegionen. Han motiverar sitt beslut med drivkraften att han ville ut i krig och döda människor och troligtvis själv gå under. Eftersom han aldrig fick uppleva några krig under sin tid i Legionen kom han dock hem till Sverige som 25-åring, förvirrad, men övertygad om att han inte längre ville använda våld i provokativt syfte. Tony drabbades av posttraumatiskt stressyndrom efter tiden i legionen och berättar att han inte sov, var paranoid och labil.

Tony Berglund (2 av 3)Så hur hittar man tillbaka till livet efter att ha levt så många år i mörker? För Tony var det viktigaste att börja göra aktiva val. Att bekämpa tendenserna till att tycka synd om sig själv och fastna i offerrollen. Han betonar vikten av att våga tänka utanför ramarna för att hitta sina egna lösningar och livsstrategier.

Hans egen väg tillbaka har varit brokig och definitivt inte spikrak. Efter att ha ifrågasatt valet att bli målare utbildade han sig till undersköterska och ambulanssjukvårdare. Han började fotografera, startade egen firma och arbetade som äventyrsfotograf, började hoppa fallskärm, har klättrat i berg, paddlat till London och utmanats i färdigheterna att omsätta tankar i tro och handling. Trots motgångar i form av konkurser, stämningar och skilsmässa har Tony landat i en livsfilosofi som betonar livsglädje, inställning och attityd.  Han beskriver det som viktigt att inte avskräckas genom för högt satta mål, utan menar att det är bättre att sätta realistiska delmål. På så sätt kan man till och med nå sina mål nästan utan att vara medveten om hur det gick till.

Tonys historia, som visar på kraften i att aktivt göra val, knyts ihop på ett effektivt sätt när han berättar om sitt världsrekord i ”vertical run”. Att han, efter allt han varit med om, lyckades få hela världens blickar riktade mot sig i samband med att han sprang nerför höghuset Skrapan i Västerås visar att det aldrig är för sent för att börja välja och ta kontrollen över sitt liv.

Tony Berglund (1 av 3)

 

 

 

 

Kea Thorslund
kea.thorslund@vfhsk.se

Allmän kurs, Inspirationskursen (SMF)

« Föregående sidaNästa sida »