december 2016 - Inspirationskursen (SMF), Köping, Hökartorget

Publicerat: 15 december

Att förändras och fördärvas av våld

På Allmän kurs hade vi nyligen en temavecka om brott och straff. Deltagaren Jack Ståhl som gör sin sista termin skriver här om en av de intressanta föreläsningarna vi tog del av under temaveckan. Även Inspirationskursen (SMF) hade förmånen att lyssna på Pablo.

Brott och straff var temat under veckan 46 här på folkhögskolan i Köping. Intressant, innehållsrikt och inspirerande (fast på ett icke-kriminellt vis). Deltagare med PabloDiskussioner, rollspel och föreläsningar gav dessutom deltagare och pedagoger extra utbyte av temaveckan. Onsdagens föreläsning av Pablo gav oss lärdomen om hur människan kan förändras och fördärvas av våld. Den lärdomen är förvisso inte ny, men sorgligt nog måste läxan upprepas om och om igen. Det är bara att tänka på ett par versrader som Esaias Tegnér skrev för 200 år sedan:

”Väl formar den starke med svärdet sin värld,

Väl flyga som örnar hans rykten;

Men någon gång brytes det vandrande svärd

Och örnarna fällas i flykten.

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,

Det dör som en stormvind i öknen bort”.

Länge sedan, men tyvärr ändå aktuellt. Pablos berättelse skildrade en tillvaro som byggdes upp på ett hela tiden stegrande våld, för att sedan nå en punkt där den tillvaron visade sig vara tom på verkligt innehåll.

Det var inte på något sätt givet att det skulle bli såhär, då Pablos relation med sin familj inte innehöll några verkligt negativa omständigheter. Han påpekade också att han inte kunde frånsäga sig ansvaret för de dåliga val han hade gjort under sitt liv. Men, den främsta yttre orsaken till att saker och ting började gå snett var den med tiden allt grövre mobbningen han utsattes för i skolan, från första till sjunde klass. Nästa steg i den här olycksaliga våldsstegringen kom i sjunde klass då när han lyckades slå tillbaka mot sina plågoandar. Han upptäckte att om han släppte lös sin inneboende aggression, kunde han slippa bli trakasserad. Faktum var att ju mer hämningslöst aggressiv han blev, desto mer effekt uppnådde han, något som sedan kom att prägla hans tillvaro.

Upptäckten av våldets effekt fick honom att till exempel söka sig till fester, bara för att få utlopp för sin aggressivitet. Slagsmålen gav honom helt enkelt energi. Likväl gjorde han ett försök att kanalisera den här energin genom att gå med i en boxningsklubb. Till en del blev det faktiskt bättre, men till sist räckte inte ens boxningscoachens omsorg för att hindra honom från att söka sig till mörkare vägar. Pablo lämnade idrotten och sökte sig istället till ett kriminellt gäng. Där fick han börja från botten i hierarkin, uppdraget blev att driva in olika skulder och han gick in för det till 150 procent. Konsekvensen blev en rad av misshandlade människor och fängelsestraff för Pablo. Under den här tiden stegrades också hans aggressivitet, eftersom en konstant arg person gjorde sig bra i de kriminella kretsarna. När Pablo flyttade till en annan ort, så hamnade han nästan ofelbart i ett nytt kriminellt gäng. Efter en tid hamnade hans gäng i konflikt med ett annat gäng och ännu en gång stegrades graden av våld. I den här miljön var alla tvungna att vara på sin vakt dygnet runt, Pablo blev bland annat beskjuten flera gånger under bilfärd. Det här livet gjorde honom paranoid och han såg faror överallt.

Här nådde honom tills sist insikten om hur hans livssituation egentligen såg ut, dess verkliga natur. Han och hans flickvän ville bilda familj och den här våldsamma miljön skulle förstås vara allt annat än lämplig för barn att växa upp i. Men det som främst öppnade hans ögon var att han nu begrep vad som ytterst hade dragit honom till de kriminella gängen. Längtan efter gemenskap, en högst normal mänsklig önskan. Men den gemenskap som gängen erbjöd hade visat sig vara falsk. Visst lovade man varandra att ställa upp och skydda och hämnas och så vidare. I gängkrigets skruvade tillvaro så upptäckte Pablo allt oftare att man faktiskt inte ställde upp för varandra utan ofta höll sig undan, när någon var riktigt illa ute. Fullt begripligt i och för sig när döden kunde lura bakom hörnet, men vem orkade leva i en sådan värld.

Att människor kan göra dåliga val och hamna på fel spår, är nog något som alla vet om. Vissa saker man gör eller utsätts för är saker man aldrig kan glömma eller sudda ut från sitt eller andras minnen. Men det är viktigt att komma ihåg att likväl som vi människor kan göra dåliga val eller hemska saker, har vi också förmågan att byta väg och göra val i en bättre riktning. Det är inte något som är enkelt då man till exempel kan vara rädd för att utsättas för repressalier ifall man lämnar en kriminell livsstil. Men det är en möjlighet att ändra sitt liv för det allra flesta, även om det tar en lång tid att brottas med tidigare saker man har gjort, som är svåra att förlåta alla gånger. Det viktigaste vi kan göra är att låta människor få den chansen, att ändra bana.

Även om det kan vara ett personligt aktivt val att söka sig till en kriminell bana, så finns det saker samhället skulle kunna jobba med. Till exempel kunde man ha jobbat mera i skolan för att stoppa mobbningen, det hade kanske gett en annan utgång.  Kanske besparat både honom och en massa andra lidande.  Man kan satsa mer på att det ska finnas andra gemenskaper som kan fånga upp människor i en utsatt situation, så att de kan få en positiv influens i sina liv och en gemenskap som kan få dem att känna sig trygga. Vända deras aggressioner till något bättre, som att utöva någon form av idrott. Man kan se på Pablos exempel, där boxningen nästan lyckades fånga upp honom trots allt.

Det finns organisationer och gäng, som påstår sig ha en gemenskap, men den gemenskapen är egentligen bara uppbyggd på våld. Utan våldet skulle gemenskapen krackelera. Den saknar både innehåll och mening. Det enda meningsfulla vore i så fall om vi av sådana här berättelser lär oss vår läxa.

Skolan vill tacka Jack för ovanstående text och såklart även Pablo som berättade en del av sin livshistoria. Lycka till i framtiden till er båda!

Text: David Persson
david.persson@vfhsk.se

Bild: Katri Järvinen

 

Allmän kurs, Inspirationskursen (SMF)