Publicerat: 17 december

Pepparkaksutmaning på AKH

Deltagarna på Allmän kurs fick i uppgift att på ett kreativt sätt sammanfatta terminens tema samt de ämnen och aktiviteter som legat utanför temat i en pepparkäks-skapelse samt tillhörande text. Vi publicerar här ett axplock av skapelserna vi fick in.

Det är alltid roligt att se hur uppgifter som denna kan visa och symbolisera hur det är läsa på vår Västerås folkhögskola.

AKH Jul“Vår julgran ser vi som en stege i form av stjärnor. Stjärnorna representerar oss som går på folkhögskolan och som klättrar på livets stege! Paketen representerar alla våra ämnen och de finaste av dem representerar våra favoritämnen, vill ni veta vilka de är får ni öppna och se. 😀 Granen är ranglig eftersom vägen inte alltid är lätt.
Folkhögskolan är full av lysande stjärnor som tillsammans vandrar mot toppen.”

 

Vi pedagoger vill tacka för den här terminen och vi önskar er…

G O D  J U L   &   G O T T  N Y T T   Å R  !

David Persson
david.persson@vfhsk.se

Allmän kurs

Publicerat: 10 december

Nobellunch på Västerås folkhögskola

Nobelmiddag (8 av 10)I december varje år brukar man på Allmän kurs uppmärksamma Nobelprisutdelningen på något vis. I år har fokus legat på litteraturpristagare, varför man har jobbat kring författare som Doris Lessing, Gabriel Garcia Marquez, Toni Morrisson, Tomas Tranströmer med flera. I samband med redovisningen av detta arbete och som avslutning på Nobel-temat hölls en Nobellunch för deltagarna. Detta var tredje året i rad som skolan bjöd på sin egen variant av Nobelfestligheterna.

Ett sextiotal förväntansfulla och uppklädda deltagare bjöds på tre rätters lunch. Menyn bestod av grön ärtsoppa med pepparrotscreme, kyckling med potatisgratäng och glass till efterrätt. Lärarna på allmän kurs stod för serveringen och deltagarna fick därmed luta sig tillbaka och bli bortskämda. I bakgrunden visades tv-sändningen från ”den riktiga” Nobelfesten, vilket bidrog till en festlig stämning.

 

Kea Thorslund (text)
kea.thorslund@vfhsk.se
David Persson (bild)
david.persson@vfhsk.se

 

 

Allmän kurs

Publicerat: 8 december

Att våga göra val

Tony Berglund (3 av 3)Under hela våra liv ställs vi inför val, där det vi gör eller inte gör får konsekvenser för oss själva och för de omkring oss. I Köpings Folkets hus samlades idag deltagare från Allmän kurs i Köping samt Inspirationskurserna från både Köping och Västerås, totalt ett åttiotal personer, för att lyssna på en föreläsning med Västeråsprofilen Tony Berglund, bland annat känd för att ha sprungit nerför Skrapan i Västerås. Temat för föreläsningen var att våga göra val, att aktivt se möjligheterna att välja vägar genom livet. En genomgående röd tråd var frågan om för vems skull vi gör saker och hur svårt det kan vara att följa sitt hjärta.

Tony poängterar inledningsvis att utveckling sker i mötet med andra människor. Att det är genom att dela våra livshistorier med varandra som vi utvecklas. Även om föreläsningen skulle komma att kretsa kring Tonys periodvis destruktiva liv, val och konsekvenserna av dessa, konstaterar han att det finns en stor samlad livserfarenhet i rummet och ville därför hellre beskriva tillfället som en möjlighet till ett erfarenhetsutbyte och ett reflekterande kring de val som vi gör i livet.

Tony beskriver en hunger på livet som han ”jobbat sig till” och berättar därefter sin gripande livshistoria. Född och uppvuxen i en röd stuga på landet hade han en på ytan sett idyllisk uppväxt utan allvarliga hot eller konflikter. Hans föräldrar var gifta i 60 år och verkade vara den perfekta kärnfamiljen, utan dysfunktionella mönster eller beteenden. Så var vände det för Tony och blev komplicerat?

Främst på grund av återkommande problem med öronen fick han som barn spendera mycket tid inom sjukvården och beskriver tydligt en känsla av otrygghet som han kände när hans föräldrar lämnade honom hos okända. Kanske var det där den återkommande känslan av att omgivningen svek honom började? Vidare beskriver han tystnaden hemma som en starkt påverkande faktor. Man pratade aldrig känslor eller andra viktiga saker. Tony menar att han därför aldrig fick någon hjälp hemma när hans existentiella grubblerier började redan i 10-årsåldern. Pappan blev på grund av allvarlig sjukdom förtidspensionär och var därmed hemma, men enligt Tony aldrig närvarande. Tony började spela piano och ville mer än något annat spela klassisk musik. Han försvann in i musiken, en värld där där det inte fanns några hot, någon smärta eller någon död. Han sågs som en jättetalang och förutspåddes som 11-åring ha en stor framtid som pianist. Tony kan idag se att han använde musiken som en flykt.

Eftersom det aldrig pratades hemma utvecklade Tony med tiden en undertryckt ilska. I sjunde klass började han bli stökig och fick börja i OBS-klass. Han blev allt hårdare och började se det som en sport att knäcka lärare. Beteendet ledde till sist till att han blev relegerad från skolan och han styrktes i sin uppfattning att ingen var intresserad av att hjälpa honom. Tony beskriver att det ”vaknade en drake i honom” som om och om igen talade om för honom att han bara var värd smärta och svek.

Tony var 15 år gammal när han stack en kniv i en annan människa. Livet därefter beskriver han som en spiral av ångest, hasch, tabletter, alkohol och ett eskalerande våldsamt beteende. Han lät mörkret komma fram och valde de mörka vägarna. Allt oftare utmanade han livet med orden ”Nu får du visa mig om det är meningen att jag ska leva”, oavsett om det handlade om att balansera på räcket till motorvägen, ställa sig framför långtradare eller ge sig in i slagsmål där oddsen var emot honom. Pianot som tidigare varit hans räddning försvann i mörkret.

Åren gick. Tony beskriver att han klev in i en offerroll och skyllde allt på andra. Trots pågående missbruk lyckades han få jobb som byggnadsmålare, fick lägenhet och hade ett bra liv utåt. Självföraktet växte sig dock större och större och Tony började avhumanisera alla människor omkring sig. Aggressionen och ilskan växte mer och mer och våldet blev en allt större del av hans vardag under åren som ung vuxen.

Tony gjorde militärtjänst framgångsrikt med goda vitsord. Han sökte FN-tjänst men fick nej och kände sig åter igen sviken av etablissemanget. Han kände en stor avsky mot sig själv och världen. Hatet växte sig större än någonsin, men han slutade ändå med drogerna, alkoholen och det slumpvisa våldsamma beteendet i samband med att han bestämde sig för att fullfölja sitt öde.

Tony Berglund var 24 år när han gick med i Främlingslegionen. Han motiverar sitt beslut med drivkraften att han ville ut i krig och döda människor och troligtvis själv gå under. Eftersom han aldrig fick uppleva några krig under sin tid i Legionen kom han dock hem till Sverige som 25-åring, förvirrad, men övertygad om att han inte längre ville använda våld i provokativt syfte. Tony drabbades av posttraumatiskt stressyndrom efter tiden i legionen och berättar att han inte sov, var paranoid och labil.

Tony Berglund (2 av 3)Så hur hittar man tillbaka till livet efter att ha levt så många år i mörker? För Tony var det viktigaste att börja göra aktiva val. Att bekämpa tendenserna till att tycka synd om sig själv och fastna i offerrollen. Han betonar vikten av att våga tänka utanför ramarna för att hitta sina egna lösningar och livsstrategier.

Hans egen väg tillbaka har varit brokig och definitivt inte spikrak. Efter att ha ifrågasatt valet att bli målare utbildade han sig till undersköterska och ambulanssjukvårdare. Han började fotografera, startade egen firma och arbetade som äventyrsfotograf, började hoppa fallskärm, har klättrat i berg, paddlat till London och utmanats i färdigheterna att omsätta tankar i tro och handling. Trots motgångar i form av konkurser, stämningar och skilsmässa har Tony landat i en livsfilosofi som betonar livsglädje, inställning och attityd. Han beskriver det som viktigt att inte avskräckas genom för högt satta mål, utan menar att det är bättre att sätta realistiska delmål. På så sätt kan man till och med nå sina mål nästan utan att vara medveten om hur det gick till.

Tonys historia, som visar på kraften i att aktivt göra val, knyts ihop på ett effektivt sätt när han berättar om sitt världsrekord i ”vertical run”. Att han, efter allt han varit med om, lyckades få hela världens blickar riktade mot sig i samband med att han sprang nerför höghuset Skrapan i Västerås visar att det aldrig är för sent för att börja välja och ta kontrollen över sitt liv.

Tony Berglund (1 av 3)

 

 

 

 

Kea Thorslund
kea.thorslund@vfhsk.se

Inspirationskursen (SMF)

Publicerat: 19 november

Räck inte upp handen

Veckans gäst på allmän kurs grundSom veckans gäst på Allmän kurs Grund hade vi Fredrik Stockhaus. Han tog kommandot direkt genom att säga att det inte är någon idé att räcka upp handen.

Javisst ja, han ser inget. Det hindrar dock inte Fredrik på något vis. Han berättar om sig själv och svarar på frågor om sig själv och sitt liv. Vi får reda på att han kommer från en liten ort i som heter Hofors. Han har bott i Västerås i ett år och arbetat på Folkhögskolan i två år.

Han har ett stort intresse i det forna Sovjet och har därför läst ryska till och med i Moskva. Detta hade han glädje avVeckans gäst på allmän kurs grund när han senare arbetade som projektledare för ett regionalt biståndsprojekt 2007-2010 i det av krig drabbade f.d. Jugoslavien. Språken där är nämligen släkt med ryskan. Någon frågade hur han röstade men det fick vi inte svar på. Däremot visade han hur hans dator fungerade med blindskrift och hur han kan skilja på färger. När han handlar behöver han dock ha hjälp för att hitta oxfilén eller kaviartuben. Besöket var mycket uppskattat och Fredrik avslutade med att sjunga en vacker visa av Göran Fristorp nämligen Vandraren. Dessutom spelade han en egen låt som heter Songs of the Night som bland annat innehåller raderna ”…vi är alla fria…och vi ska leva för evigt.” Det känns hoppingivande så här efter Alla Helgonahelgen.

2015-11-05

Joachim Götz
joachim.gotz@vfhsk.se

Allmän kurs grund

Publicerat: 16 november

Veckans gäst på allmän kurs grund

Veckans gäst på allmän kurs grundVi på Allmän kurs Grund bjöd in Västerås folkhögskolas vaktmästare Arto Häkkinen som veckans gäst, för att få träna på att ställa frågor. Arto tog dock kommandot direkt och berättade en del om Finland och sin hemstad Jyväskylä. Det var när han besökte släkt i Västerås i början av 1980-talet som mormor sa åt honom att söka arbete här. Varför inte, tänkte Arto, och sökte fyra olika arbeten och han fick alla! Han har haft mängder av olika arbeten från fönsterputsare till resemontör. Svenska har han lärt sig på jobbet. Hur stavar man till Ragnar? Någon större skillnad mellan Sverige och Finland tycker han inte att det är. Natur och klimat är detsamma. Det är klart att finnarna har memma och goda piroger. På frågan om sauna, så är det så att den planeras först om man bygger ett hus. Dessutom fick han frågan om tomten och kyllää tomten kommer från Rovaniemi.

Arto har en svensk fru och därmed basta, så han stannar här. Barn och barnbarn samt hundar håller honom också kvar. Här har Arto arbetat sedan 2002 och trivs väldigt bra. Och så klockan, hur var det med den? Jo, under hela sin skoltid hemma i Jyväskylä hade Arto noll timmar i frånvaro och då fick han sin guldklocka. Det är han värd!

2015-10-19

Joachim Götz
joachim.gotz@vfhsk.se

Allmän kurs grund

Nästa sida »